Tillbaka till nordisk mytologi
Ragnarök
Innan världen går under kommer yxornas tid och svärdens, de spräckta sköldarnas och kluvna hjälmarnas tid.
Tre vintrar ska följa på varandra då strider rasar i hela Midgård. Då ska fäder dräpa söner och söner fäder, och bröder ska bli varandras ofärd, föräldrar förleder sina barn och bryter mot sederna. Det är hårda tider i världen och allt som är heligt skändas.
Sedan kommer den vinter som kallas fimbulvintern. I tre år härjar bitande vindar, hård köld och ständig yrsnö. Ingen sol och ingen sommar ska hejda vintern.
Så börjar det som är slutet, när ungarna till jättinnan i Järnveden får sin önskan uppfylld: vargen Skall slukar solen och hans broder Hate månen och för människorna är det en stor olycka.
Stjärnorna försvinner från himlen och jorden darrar och bergen skälver och träden rycks upp med sina rötter.
Nu brister bergen och alla fjättrar slits. Fenrisulven kommer loss. Havet översvämmar landet ty Midgårdsormen vaknar och rasar i sin vrede och vältrar sig upp på land.
Skeppet Nagelfar seglar nu på det stormpiskade havet. Det skeppet är byggt av döda människors naglar, därför kan vi hjälpa gudar och människor vid Ragnarök genom att klippa de dödas naglar. Hrym heter han som styr Nagelfar och han fraktar jättar till slätten Vigrid.
Jättinnans herde sitter på högen och slår sin harpa. Han ler bistert. I det höga trädet ovanför gal en ljusröd tupp som heter Fjalar och han väcker jättarna och manar dem till kamp.
I Asgård gal Gullinkambe. Han kallar gudarna och enhärjarna i Valhall och Folkvang. I Hel väcks de döda av en roströd tupp.
Nu seglar Loke från norr. Med sig för han alla Hels krigare. Fenrisulven och Midgårdsormen far fram över Midgård. Ulvens gap spänner mellan himmel och jord, och han skulle gapa större om det fanns plats, eld lågar i hans ögon och ur näsborrarna sprutar flammor. Ormen spyr etter och förgiftar land och sjö; han är fruktansvärd att skåda.
I allt detta tumult rämnar himlen och i sprickan väller muspellssönerna fram. Surt leder dem och hans svärd lyser starkare än solen. Elden dånar omkring dem. Bifrost brister när de rider fram över den.
Nu hopas härarna på slätten Vigrid. Loke är där med Hels krigare. Jättarna har samlats kring Hrym. Muspellssönerna har en egen fylking och den lyser som eld. Där finns också Fenrisulven och Jörmungand, den väldiga Midgårdsormen.
Men slätten är ännu inte full för den är hundra rastmil i varje riktning.
Gudarna sitter inte overksamma när allt detta sker. Heimdall lämnar sin hall och höjer Gjallarhorn till sina läppar. Hans hornstötar ljuder genom alla de nio världarna. Nu håller gudarna ting. Sedan sitter Odin upp på Sleipner och rider till Mimersbrunnen för att rådgöra med Mimers huvud.
Yggdrasil jämrar sig, världsträdet som alltid var och som breder ut sina grenar över allt som är. Löven darrar och grenarna skälver och två människor gömmer sig långt inne invid dess stam. Allting i himlen, på jorden och i Hel rister och bävar.
Då beväpnar sig asarna och enhärjarna. De tar på hjälmar och ringbrynjor, griper sina spjut och svärd och sköldar. Ur varje port i Valhall och Folkvang, och det finns femhundrafyrtio portar enbart i Valhall, strömmar åttahundra fullt väpnade krigare, enhärjare. Nu marscherar de till Vigrid och Odin rider främst. Han bär en gyllene hjälm och en glänsande brynja och han höjer spjutet Gungne.
Odin rider rakt mot Fenrisulven. Tor går vid hans sida, men han anfalls av Midgårdsormen och kan inte hjälpa gudarnas fader. Frej strider mot Surt och han ångrar då att han gav sitt goda svärd till sin tjänare Skirne. Det blir nu en hård kamp innan Frej faller.
Hunden Garm har slitit sig från Gnipahålan där han vaktat nedgången till Hel, det är ett ohyggligt vidunder. Han anfaller den enhänte Tyr och de dödar varandra.
Tor och Jörmungand har mötts förr. De är jämngoda i strid, men Tor dräper ormen. Så går han nio steg därifrån och faller, förgiftad av ormens etter.
Kampen mellan Odin och Fenrisulven är fruktansvärd. Men ulven slukar Odin och det blir Allfaders död.
Då kommer Vidar för att hämnas sin far. Han sätter ena foten på ulvens underkäke - och den sko han bär är märklig; den består av alla de läderbitar som skurits ut ur hälar och tår på alla skor som tillverkats sedan tidernas begynnelse. Därför ska alltid sådana bitar kastas - då blir de en gåva till guden och en hjälp i Ragnarök.
Vidar griper sedan om ulvens överkäke och sliter sönder vidundret och så har han hämnats Odin.
Nu slungar Surt sin eld över hela världen. Då brinner de nio världarna och gudarna dör och allt annat som levde i de nio världarna dör. Då svartnar solen, jorden sjunker i havet och stjärnorna störtar från sina fästen.
Jorden ska stiga igen ur vattnet, fager och grön. Forsar ska brusa. Högt i fjällen ska örnar flyga och fånga fisk i glasklara sjöar. På åkrarna ska säden gro osådd.
Vidar och Vale ska leva där. De har inte dött av elden och vattnet. De söker sig åter till Idavallen, där Asgård låg en gång i tiden. Tors söner kommer också dit.
Mode och Magne har hammaren med sig. Och Balder och Höd återvänder från Hel. Höne ska också vara där och han ska sia om vad som ska komma.
De ska sätta sig ned och samtala och minnas sina runor och allt som har hänt. De ska påminna sig om Fenrisulven och Midgårdsormen. I gräset ska de hitta de underbara gyllene tavelspelsbrickorna, som asarna ägde i tidernas morgon.
Många nya boningar ska uppstå, en del goda, en del onda. Gimle heter den bästa; den kommer att vara skönare än solen, med tak av guld. Ett annat salhus kommer att heta Brime, där kommer goda drycker att finnas i överflöd, för sådana som finner sin lycka i det.
I Nidafjäll ligger Sindre. Det blir byggt helt i guld. I dessa boningar kommer goda och rättrådiga människor att bo.
Men på Nastrand kommer en annan hall att finnas, den är väldig och vederstygglig. Dörren där ligger åt norr, väggar och tak är flätade av giftormar och deras huvuden vetter inåt och sprutar ständigt etter så att åar av gift rinner längs salens golv. Däri vadar menedare och mördare och illgärningsmän. Draken Nidhögg överlever också elden och floden. Långt under Yggdrasil lever han och suger likvatten från de döda.
Två människor ska gömma sig inne i Yggdrasil: Lif och Liftrase. Surts eld ska inte sveda dem. De kommer att leva av morgondagg.
Genom grenarna och löven ser de ljuset komma åter, för innan solen slukas av Skall har hon fött en dotter. Hon är inte mindre skön än sin mor och hon kommer att färdas över himlen på samma vägar som modem och lysa upp världen.
Lif och Liftrase får många barn och så fylls världen på nytt med liv. Så var slutet och så är begynnelsen.
Om gudarna visste att Ragnarök var oundvikligt, så kan man ju spekulera i varför de inte såg till att de skulle kunna besegra de onda krafterna. Ju fler som kom till Valhall och Folkvang, desto bättre borde oddsen bli för gudarna. Min enda rimliga förklaring är att Ragnarök bara flyttades fram i tiden, när Asgårds enhärjare blev så många som möjligt.
Skriv en kommentar
Till wodelar. Alla inom den Nordiska Mytologin vet att Ragnarök kommer och vad som kommer att hända, det spelar inte någon roll om dom väntar på att fler kommer till Valhall och Folkvang eller inte eftersom det kommer att komma fler till den andra sidan också. Om något så skulle båda sidorna isf försöka manipulera människor att vara på ett visst sätt för att fler skulle komma till den ena eller andra sidan men inte mycket av det spelar någon roll heller då det som skulle vara viktigare är att Frej får tillbaka sitt svärd exempelvis så han har större chans mot Surt så Surt inte bränner världen för i och med det så dör alla andra också och det spelar då inte någon roll vem som har störst här.
Skriv en kommentar