Tillbaka till nordisk mytologi
Loke fängslas
Loke visste att hans dagar i Asgård var räknade. Han visste hur snart sorg kan vändas i raseri, och han var säker på att gudarna skulle hämnas Balders död och hans fångenskap hos Hel.
Han flydde därför till en öde trakt i Midgård, en avlägsen plats i fjällen i övre änden av en brant dal som stupade ned i en sjö. Här hittade han en hålighet intill Franangersforsen, och han byggde på med sten och skärvor som låg runt omkring. Till slut hade han byggt sig ett lågt hus som var svårt att upptäcka, om man inte gick rakt på det. Huset hade fyra dörrar så Loke kunde hålla uppsikt i alla väderstreck.
Men han kände sig ändå inte säker. När en mås cirklade runt och skränade eller ett stenskred for nedför en fjällsida, eller om vinden visslade i springorna i väggarna, for Loke skräckslagen upp och fruktade att han var upptäckt. Det spelade ingen roll att dagarna gick utan att en enda besökare dök upp, Lokes ängslan växte sig större dag för dag. Han kunde inte komma undan sin egen inre oro.
Han trodde att han skulle känna sig bättre om han höll sig utomhus i någon förklädnad. I gryningen förvandlade han sig därför ofta till en lax och dök ned i det kokande vattnet vid foten av Franangersforsen. Men trots att motströmmarna virvlade omkring honom och forsen dånade över honom kände han sig inte säker.
För Loke var det inte frågan om ifall gudarna skulle kunna hitta honom, utan när de skulle göra det. Men trots den ängslan det innebar att vara jagad och att gömma sig, så fruktade han hämnden mer och han svor på att förbli fri så länge han hade förstånd till.
En kväll satt Loke vid härden och funderade över vilka redskap gudarna skulle kunna hitta på att fånga honom med i forsen. Han tänkte på Rans nät, det hon hade att fånga sjömän med. Frånvarande lekte han med ett lingarn. Så började han plötsligt knyta samman garnet och på så vis tillkom det första fisknätet. Han gjorde maskorna så fina att inte ens en liten fisk skulle kunna slippa förbi. Loke stirrade en lång stund på sitt nät.
Plötsligt hörde han röster nedifrån dalen; han såg en skara gudar närma sig hans gömställe. Loke sprang upp, kastade nätet på elden i härden och skyndade ut genom den dörr som vette mot Franangersforsen. Han rusade nedför sluttningen, förvandlade sig till en lax och gled ned i det iskalla vattnet.
Ingenting undgick Odins öga när han satt i Hlidskjalf. Han kunde iaktta allt som försiggick i de nio världarna. När Odin såg hur Loke ansträngde sig för att undgå sitt öde, skickade han ut en skara gudar och människor för att fånga honom.
Den förste som steg över tröskeln till Lokes hus var Kvase. Han var den klokaste av dem alla. Han såg sig omkring i halvdunklet utan att säga något. Han tittade på det klumpiga bordet och den rangliga bänken, de nakna väggarna, elden som nästan slocknat. Kvase böjde sig ned och betraktade det mönster av vit aska som han upptäckte i härden; han iakttog det ingående och förstod till slut vad det var han såg. "Det här är resterna av ett nät, kanske något Loke hittat på att fånga fisk med. Månne Loke själv har fenor just nu. Låt oss gå och fånga den fisken."
Gudarna tillverkade nu ett nät efter det mönster de funnit i askan. De gjorde det långt för att det skulle kunna dras tvärs över ån och brett för att det skulle nå ned till botten. De var färdiga med nätet innan de la sig för att sova, och de kände sig nöjda med resultatet.
I gryningen tog sig gudarna ned till foten av Franangersforsen. Dånet av vatten som piskades till skum var öronbedövande. Luften var disig av yrande vattenrök; gudarna såg sig omkring och hela världen var grönslemmig, vitglänsande och grå. Sedan tog Tor ena ändan av nätet och vadade över ån. Gudarna drog sedan nätet utmed ån och laxen Loke simmade nedför strömmen framför dem. Så gled Loke in mellan en par hala stenar på bottnen och stod där i skydd för nätet. Men nätet skrapade längs hans rygg och gudarna kände att det fanns något levande där. De beslöt sig för att pröva det stället på nytt. De band tyngder vid nätet så att det skulle släpa utefter bottnen och inte låta något smyga sig under det. Ännu en gång simmade Loke framför nätet, men nu utgjorde åns botten inte längre något skydd. När Loke såg att gudarna tänkte fortsätta ända ned till sjön, vände han om, hoppade över nätet och for iväg upp i forsen.
Asarna såg att han gick upp i forsen igen och de skyndade sig efter och lade ut nätet över ån, men nu gick Tor mitt i strömfåran. Loke simmade precis som tidigare alldeles framför nätet och nu närmade de sig sjön igen. Loke hade två möjliga utvägar: han kunde simma ut i sjön, vilket var riskabelt, för där var det grunt och han kunde lätt bli fångad, eller också kunde han försöka hoppa över nätet en gång till och ränna upp i forsen. Han valde att hoppa. Men nu fanns Tor där, och han grep efter den glänsande fisken och fick fatt i honom. Men laxen vred sig i hans grepp, handen gled längs den hala fiskroppen och först vid stjärten lyckades Tor klämma åt så det blev stopp. Allt sedan dess har laxen smalnat av framför stjärtfenan.
När Balder blev dräpt kunde ingen av gudarna ta hämnd på grund av tingsvallens helgd. Men nu var de alla ivriga att låta Loke få umgälla sitt brott.
Loke fördes till en grotta och hans två söner Vale och Narfe hämtades dit. Vale förvandlades till en varg som kastade sig över Narfe och slet sönder honom. Gudarna ställde så tre flata stenhällar på högkant inne i grottan, sedan borrade de ett hål i var och en av hällarna. Så band de fast Loke ovanpå hällarna så att den vassa kanten på den första hällen står under hans skuldror, den andra under länden och den tredje under knävecken. Till fjättrar använde de Narfes tarmar och när de kommit på plats förvandlades de till järn.
Gudinnan Skade tog nu en giftorm och hängde den ovanför Loke, så att ettret skulle drypa ned i ansiktet på honom. Men Loke är inte ensam. Hans trogna hustru Sigyn står bredvid honom och hon håller en skål som fångar upp ormens etter. Men när skålen är full måste hon tömma den och då dryper ettret i ansiktet på Loke och han vrider sig i vånda. Då skakar hela jorden och det är det som människorna kallar jordskalv. Där ligger nu Loke till Ragnarök, då alla fjättrar brister.