Tillbaka till nordisk mytologi
Dvärgen Allvis och frågeleken
Dvärgen Allvis hade smitt vapen åt gudarna och nu var han ivrig att hämta sin utlovade belöning. Från Svartalvheim vandrade han den långa vägen till Asgård. Sedan skyndade han till Tors hall och inne i hallen mötte han den gud han sökte, men han kände inte igen honom.
"Jag har kommit för att hämta min brud", sade dvärgen rakt på sak. "Det är hög tid att Trud, Tors dotter, hedrar sitt nya hem."
"Vem är du?" frågade Tor. "Eller vad är du? Varför är du så blek? Gör du sällskap med dödingar om natten?" Tor skärskådade Allvis. "Du tycks mig vara av jättarnas släkte fast du är liten. Du har ingen rätt att gifta dig med Trud."
Allvis sträckte stolt på sig, men det gjorde honom inte mycket längre. "Jag är Allvis", sade han. "Jag kan svara på alla frågor. Jag bor under berget, mitt hem är en grotta huggen ur stenen. Jag har kommit för att kräva Trud - hon var priset för arbetet med asarnas vapen. Inte tänker väl asarna bryta sin ed?"
"Jag kan bryta den", sade Tor argt. "Jag vet inget om den eden." Han tog några steg nedför hallen och sade stolt: "En fader har sista ordet om sin dotters gifte. Han bestämmer ensam."
"Vad är du för en karl?" krävde Allvis att få veta. "Och vad har du för makt över min strålande brud?"
"Jag är Vingtor", sade guden långsamt och hans ögon blixtrade så att Allvis bävade. "Jag har färdats vida omkring och jag är Odins son. Får jag råda kommer du aldrig att få min dotter till brud."
"Å", sade Allvis och gapade start. "Nå, jag hoppas vinna din välvilja och ditt samtycke. Jag längtar efter den snövita kvinnan och jag tänker kämpa för henne."
"Hör på mig då, du vise gäst", sade Tor, "jag ska inte stå i vägen för din kärlek om du i gengäld kan ge mig svar på allt jag önskar veta från alla de nio världarna. Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas jorden i de olika världarna?" "Människan kallar den Jord", svarade Allvis. "Asarna säger Mark. Hos vanerna heter den Vägarna. Jättarna nämner den Illgrön och alverna Den groende. De heligaste gudarna säger Gruset."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas himlen som välver sig härovan, i de olika världarna?"
"Människan kallar den Himmel", svarade Allvis. "Gudarna säger Månhem. Vindvävarn är vanernas namn. Jättarna nämner den Upphem och alverna Fagertak. Dvärgarna kallar den Droppande sal."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas månen som vi alla kan se, i de olika världarna?"
"Människan kallar den Måne", svarade Allvis. "Gudarna säger Moln. Hos Hel kallas den Hjulet. Jättarna nämner den Den skyndsamme, dvärgarna säger Skenet och alverna Årtäljare."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas solen som vi alla kan se, i de olika världarna?"
"Människan kallar den Sol", svarade Allvis. "Gudarna säger Sunnanljus. Hos dvärgarna heter den Dvalins leksak. Jättarna nämner den Evig glöd, alverna Fagerhjul. Asarnas söner säger Allskir."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas molnen som skänker oss regn, i de olika världarna?"
"Människan kallar dem Skyar", svarade Allvis. "Gudarna säger Sköljvån. Hos vanerna heter de Vindflarn. Jättarna nämner dem Vattuvån, alverna Vädermakt och Hel kallar dem Höljande hjälm."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas vinden, den som färdas omkring, i de olika världarna? " "Människan kallar den Vind", svarade Allvis. "Gudarna säger Den vankande. Hos vanerna heter den Vrenskarn. Jättarna nämner den Ylarn, alverna Dönarn och Hel kallar den Ilarn."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas lugnet som breder sig stilla, i de olika världarna?"
"Människan kallar det Lugn", svarade Allvis. "Gudarna säger Lä. Hos vanerna heter det Vindslut. Jättarna nämner det Illkvalm, alverna Dagdämpa och dvärgarna kallar det Dagsly."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas havet där skeppen fara, i de olika världarna?"
"Människan kallar det Sjön", svarade Allvis. "Gudarna säger Sjoket. Hos vanerna heter det Våg. Jättarna nämner det Ålhem, alverna Starvåt och dvärgarna kallar det Kav."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas elden som tjänar på härden, i de olika världarna?"
"Människan kallar den Eld", svarade Allvis. "Gudarna säger Fyr. Hos vanerna heter den Välhett. Jättarna nämner den Brådglup, alverna Brand och hos Hel kallas den Hastverk."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas skogen som alla nyttjar, i de olika världarna?"
"Människan kallar den Vedskog", svarade Allvis. "Gudarna säger Vallhår. Hos Hel kallas den Lidtång. Jättarna nämner den Eldtände, alverna Fagerkvist och hos de visa vanerna heter den Spö."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas Natt, dotter till Nör, i de olika världarna?"
"Människan kallar det Natt", svarade Allvis. "Gudarna säger Nedmörkt. De högsta gudarna kallar det Den höljda. Jättarna nämner det Oljust, alver Sömngamman och hos dvärgar heter det Drömdis."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas säden som man sår, i de olika världarna?"
"Människan kallar det korn", svarade Allvis. "Gudarna säger Barr. Hos vanerna heter det Växt. Jättarna nämner det Äte, alverna Mäld och i Helheim kallas det Böje."
"Säg mig, Allvis, du som vet allt om öde och lycka, vad kallas ölet som alla dricker, i de olika världarna?"
"Människan kallar det öl", svarade Allvis. "Gudarna säger Brygd. Hos vanerna heter det Dryck. Jättarna nämner det Renlag, Hel kallar det Mjöd och Suttungs söner Supa."
Tor sade: " Aldrig har jag mött någon som äger sådan myckenhet av åldrars visdom." Han log mot sin gäst och nickade eftertänksamt. "Men din tunga har fångat dig, Allvis. Solen går upp."
Dvärgen snurrade runt, men det var redan för sent.
"Ditt hem är under jorden", triumferade Tor. "När solen går upp blir du förvandlad till sten. Och nu lyser solen åter i min sal."