Balders drömmar

Balder hade onda drömmar. Han stönade och kastade sig fram och åter på sitt läger. Han vaknade och sökte hålla fast vad han drömt, men då smög drömmens iskalla gastar undan och lurade där han inte såg dem. Så somnade han åter och gastarna kom och Balder kved och stönade på sitt läger. Då vaknade han på nytt, men tyckte nu att drömmen var illavarslande.

När asarna och asynjorna hörde om Balders drömmar samlades de till ting vid Urdarbrunn för att tyda deras mening. Det var deras åsikt att Balder var godast och vänligast, och han var älskad av dem alla. Han var den som minst gjort sig förtjänt av sådana nattliga besök. De sade att aldrig förr hade något så orent kommit över hans tröskel som dessa drömmar. Men de kunde inte tyda dem.

"Jag ska själv ge mig av", sade Odin, "och söka svaren och komma åter med dem." Den enögde guden, gammal som tiden, stod upp och lämnade kretsen. Han sadlade Sleipner, galopperade över Bifrost så den skalv, och tog den långa leden mot norr från Midgård och ned i mörkret och de virvlande dimmorna i Nifelheim. Hels hund hörde Odin komma och mötte honom med blodig bringa. Han skällde länge mot gudarnas fader. Hovarna dånade när Odin red fram mot Hels bistra borg. Där spejade han innanför porten och såg att bänkarna var strödda med guldringar och skönt smyckade med guld.

Han fortsatte öster om porten och där satt han av. Här hade en välva sin grav, det visste Odin. Nu började han läsa dödsgaldrar för den visa kvinnan. Och hon hörde och svarade med döding-tunga:

"Vem är den okände som tvingar mig upp ur graven? Ogärna kommer jag. Snö har fallit, regn piskat mig och dagg fuktat mitt läger. Jag har varit död länge."

"Jag heter Vegtam och jag är Valtams son", sade Odin. "Jag vill ha nyheter från Hel, jag har länge färdats genom de andra världarna. Varför är bänkarna i Hels hall strödda med guldringar och skönt smyckade med guld? Vem väntar de som gäst?"

"För Balder har man bryggt det klara mjödet och lagt en sköld över grytaµ. Asarnas oro är stor. Du har tvingat mig att tala, men stum vill jag vara."

 "Tystna inte, välva. Jag vill veta allt; jag måste få svaren jag söker. Vem är det som blir Balders baneman, vem kommer att beröva Odins son livet?"

"Höd den blinde, Balders bror, kommer att beröva Odins son livet. Du har tvingat mig att tala, men stum vill jag vara."

"Tystna inte, välva. Jag vill veta allt; jag måste få svaren jag söker. Vem ska hämnas på Höd, så Balders dråpare läggs på bålet?"